Mitt Liv / "Pappa" / Del 1

 
Ni verkade uppskatta mitt senaste inlägg där Jag öppnade upp mig själv för er och berättade om mitt liv, hur Jag är och så vidare. Så tänkte nu att Jag kunde skriva ett till inlägg där ni lär känna mig lite mer. Uppskattar kommentarer, men läs hela inlägget först. Detta är ett väldigt känsligt ämne för mig. Min Pappa, Tommy.
 
Jag tänkte börja med att berätta för er att Jag har alltid varit "Pappas Flicka". Jag älskade att följa med till hans jobb när Jag var yngre, även om hans jobb egentligen var ganska tråkigt och mest innehöll att åka bil och leverera/hämta filmrullar. Men att få umgås och prata med honom var något som Jag uppskattade mycket. Hans jobb gjorde dock att vi inte träffade honom så mycket på veckodagarna, eftersom han jobbade natt. Därför var Jag superglad när Jag kunde följa med honom till jobbet.
 
När Jag gick i 7:an så skilde sig mina föräldrar. Mina syskon och Jag flyttade då till lägenhet med vår Mamma, medans min Pappa bodde kvar ett tag ute på landet där Jag var uppväxt. Han flyttade sen till Högakusten, ca 750 km ifrån Herrljunga. Så helt plötsligt "försvann" han lite ur våra liv. Detta var en jobbig period, för vi kunde inte åka och hälsa på så mycket eftersom det var så långt bort och vi var ganska unga då, Jag och mina småsyskon. Men vi åkte upp till han några gånger iallafall och Jag planerade att kanske flytta dit. Men ville inte riktigt lämna mina syskon, hästarna och vänner i Herrljunga. Så det blev aldrig så att Jag flyttade.
 
Något år senare så träffade min pappa en kvinna som bodde i Afrika, de gifte sig och han flyttade dit. Till Mozambique, Maputo. Vid detta laget så hade vi inte så bra kontakt längre, mest för att Jag hade börjat på Gymnasiet och hade helt enkelt för mycket annat i mitt liv. Han kom till Sverige och hälsade på någon gång när Jag gick första eller andra året, men det var mest bara "Hej, Hur är det och fika". Sen åkte han tillbaka till Afrika igen. Han skilde sig sedan och är nu gift igen. Han har även fått en dotter tillsammans med sin nya fru. En halvsyster till mig, som Jag aldrig har träffat. Hon heter Vanessa.
 
Jag har nu inte pratat med min Pappa på snart 2 år, och inte träffat han på 4 år. Tror Jag det är. Han finns inte i mitt liv längre. Och Jag vet inte om han någonsin kommer göra det igen heller. Han är inte längre min Pappa, han är Tommy.
 

 
Detta är väl första delen på detta ämnet, finns så mycket mer att berätta. Men nu vet ni iallafall lite bakgrundshistoria och kommer göra det enklare för er att förstå nästa del med detta ämnet. Jag anser nämligen att detta är något ni behöver veta för att förstå "hela bilden" senare, och inte tycka att Jag låter hjärtlös eller känslokall. Eller att personer som faktiskt har förlorat en föräldrer tar illa upp. Men som sagt, kommer en fortsättning på detta inlägget när Jag orkar fortsätta med det.



emma-isabella

Va sorgligt :(

Svar: Jo, det är det lite. :/
♥ Mandah Moon

Amanda

Jag vet precis hur det är! :( Har aldrig haft bra kontakt med min pappa, även fast jag bodde med honom tills jag var 16. Han har, ärligt, aldrig älskat mig. När jag var 15 skildes mina föräldrar men jag valde att stanna hos pappa för det var bättre med skola och vänner där, och dessutom var han aldrig hemma. Men när jag var 16 tröttnade han på mig och ärligt talat slängde han ut mig. Så, jag flyttade till mamma och där efter började flera år av arga samtal, hårda ord och besvikelser. Jag sa en tid upp kontakten med honom men insåg senare att jag inte var redo för det och ville göra ett till försök, nu när jag flyttade hemifrån och vuxit upp. Kanske han med hade förändras? Men Nej, den mannen är så elak, bara trycker ner en i skiten och får en att känna sig värdelös. Så, jag sa upp kontakten men när han fyllde år i somras ringde jag för att åtminstone säga Grattis, men då skrek han bara att jag var världens sämsta dotter. Jag la på och det var det. Nu bor han halva året utomlands och halva här i Sverige, i samma stad och jag får jämt ångest när jag ser honom i tex mataffären.

Sorry för lång kommentar men du ska bara veta att du inte är ensam! <3

Svar: Ojdå, det visste Jag inte. Låter som du haft det jobbigt. Är lite tveksam över mitt kommande inlägg om min pappa, då vissa antagligen kommer bli arga eller något över det jag kommer skriva, men vill berätta sanningen och vad jag känner.. med det är skönt att det finns personer som förstår och varit med om liknande. Då känner man sig inte lika utanför och ensam längre. <3 Vi får ge varandra styrka helt enkelt! Tack för att du delar med dig av ditt liv, betyder otroligt mycket för mig! :)
♥ Mandah Moon

anonym

ush. fick tårar i ögonen i slutet. starkt av dig att våga skriva sånt här och dela med dig av ditt liv. styrkekramar till dig.

Svar: Tack så mycket. :)
♥ Mandah Moon

Läs gärna detta Innan du Kommenterar...
För Design Hjälp, Gratis Bloggdesigner med mera, besök BLOGGDESIGN.HIAWOL.SE.
Vill du Beställa en Bloggdesign, Header eller Grafik så hittar du Information och Pris Här.
Jag gör INTE Designer Gratis åt någon på beställning. Acceptera detta!
Respektera innehållet i blogginläggen! - Orelaterade kommentarer kan raderas utan förvarning!
Jag tolererar inte elaka eller stötande kommentarer. Respektera mig och min blogg.
Spam, Reklam och Besöksfiske är INTE okej här. - IP Spärras utan förvarning!
Är du en Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: