Mitt Liv / "Pappa" / Del 2

 
Här kommer del 2 om min Pappa. Denna delen kommer nog irritera eller provocera vissa av er som läser, men Jag vill bara att ni tänker efter lite när ni läser och försöker sätta er in i min situation. Om ni ska förstå helheten så tycker Jag att ni läser första delen, då kommer ni garanterat få lite mer klarhet i allt. Ska ni lämna en kommentar så se till att ni läst allt innan, och faktiskt respekterar det Jag skrivit. Lämna endast kommentarer som hör till detta inlägget, risken finns annars att Jag kommer radera din kommentar.
 

 
Jag får ofta frågorna; "Vart bor din Pappa?", "Pratar du med din pappa något?" och "Träffar du din pappa något?". Min första tanke är då "Min pappa är död." Och detta är ju inte sant. Han lever ju, han finns. Han bor i Afrika med sin fru och dotter. Men det är ju det. Han finns, men inte här. Han finns inte för mig längre. Faktum är att han har varit borta ur mitt liv så länge nu att han egentligen lika gärna kunde varit död. Detta låter ju nu självklart konstigt för er kanske, men det är så Jag känner. Observera att detta är vad Jag känner, inte vad Jag tycker. Jag vill inte att han ska vara död för mig.
 
Det är svårt att förklara detta egentligen. Speciellt när Jag känner folk som faktiskt förlorat någon av sina föräldrar. Men Jag tror att Jag måste känna såhär för att kunna gå vidare med mitt liv. Sluta känna mig skyldig för att han inte finns i mitt liv längre. Det är ju egentligen lika mycket bådas fel att vi inte har någon kontakt, men han övergav oss, mig och mina syskon, så därför måste Jag göra något för att skydda mig själv mot allt. Känslan över att han inte vill ha oss längre, glömt bort oss och inte är intresserad av våra liv längre. Då är det lättare att tänka att han är död.
 
Han finns ju inte här längre. Han vet inget om vad som har hänt i mitt liv de senaste 5 åren egentligen. Han har inte stöttat mig i mina motgångar, hjälpt mig sörja bortgångna vänner, skolan, jobb eller annat som berört mitt liv och gjort mig till den Jag är idag. Han har inte funnits där alls. Och senast Jag pratade med honom så kändes det som om Jag pratade med en främling. Det kändes inte som om Jag pratade med min pappa. Det är därför Jag säger Tommy, för det är vad han är.
 
För er är detta kanske svårt att förstå eller ta in. Men detta är vad Jag känner om honom. Han är ingen för mig längre och Jag vet inte om han någonsin kommer bli något för mig igen. Jag kan kanske förlåta honom i framtiden, det återstår att se. Men det betyder inte att vi kan göra något åt de år som han inte funnits för mig eller mina syskon. Det är väl främst hans förlust, men vi förlorade ju våran pappa och kommer vara skadade inombords i resten av våra liv. Det är svårt att sörja någon man förlorat när man vet att han finns där ute någonstans. Det är svårt att få ett avslut. Hur går man vidare?



anonym

herregud. du är en stark människa. det är så inspirerande att du vågar öppna upp dig såhär. läst båda dina inlägg och måste bara säga att jag tycker du har rätt till att känna precis som du vill och jag hoppas att andra kan respektera dina känslor och det du skriver. sluta inte vara du! keep going girl. :)

Svar: Tack. Vad glad Jag blir av att du tycker så! :) Tack du!
♥ Mandah Moon

Linn

wow. Vilken känsla du skriver med, blev riktigt rörd. :/ styrkekram till dig!

Svar: Åh tack så mycket. :) Det tar Jag gärna emot! <3
♥ Mandah Moon

sannas rum

Blev väldigt berörd och fick tårar i ögonen när jag läste. Jag har heller inte så bra kontakt med min pappa, men verkligen INTE på det här sättet. Jag förstår att du känner dig sviken och bortglömd, men som du skriver - det är väl förhoppningsvis hans förlust. Jag blir inte provocerad av det du skriver, däremot blir jag väldigt provocerad av hur det har gått till. Hur han faktiskt har lämnat er och det livet bakom sig. Det funkar ju inte så! Nej, nu blir jag arg!! All kärlek till dig Amanda, massor av kramar och tankar.

Svar: Tack för dina ord och tankar kring detta. Betyder mycket för mig. Förlåt, men har lite svårt för att prata om detta. Därför det sega svaret. Tack. <3
♥ Mandah Moon

Therese

Jag vet precis vad du menar, jag har en liknande "relation" med min så kallade pappa. Han har valt kriminaliteten och drogerna/alkoholen framför mig och mina syskon och bryr sig inte heller. Så jag vet vad du menar när du säger "skadad inombords" det är precis vad jag har. Jag har svårt för att umgås och lita på folk tack vare honom, då jag mest sitter och väntar på att folk ska svika mig. Jag är liksom inte van att folk stannar kvar i mitt liv utan att svika.

(oj, vilken lång kommentar.)
Men tack för att du delar med dig då vet jag med säkerhet att jag inte är ensam om att känna såhär.

Svar: Jo, det blir ju så när man varit med om sådant. Man har svårt att släppa in nytt folk och lita på andra. Man är bara rädd för att bli sviken eller lämnad igen. Det sitter kvar inombords som ärr. :/ Det är därför som jag är väldigt öppen om det, tror det hjälper både mig själv och andra. :)
♥ Mandah Moon

Läs gärna detta Innan du Kommenterar...
För Design Hjälp, Gratis Bloggdesigner med mera, besök BLOGGDESIGN.HIAWOL.SE.
Vill du Beställa en Bloggdesign, Header eller Grafik så hittar du Information och Pris Här.
Jag gör INTE Designer Gratis åt någon på beställning. Acceptera detta!
Respektera innehållet i blogginläggen! - Orelaterade kommentarer kan raderas utan förvarning!
Jag tolererar inte elaka eller stötande kommentarer. Respektera mig och min blogg.
Spam, Reklam och Besöksfiske är INTE okej här. - IP Spärras utan förvarning!
Är du en Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: