Dina sista ord till mig..

2007. "Vi ses om 40 minuter. Älskar diiiiig." Det var dina sista ord till mig. Vi la på och Jag återgick till att städa mitt rum. Det såg ut som en orkan hade dragit igenom rummet, men det är väl ingen ovanlig syn om man kollar in i en 17 årings rum. Ständigt kaos, bara normalt.
 
Efter en snabb städning av rummet, vilket egentligen bara var Jag som kastade in allt i en av mina garderober, (Jag var 17 år, vad förväntade du dig?) kikade Jag på klockan. Den var 18.34, prick. Det hade gått över en timma nu och ni hade fortfarande inte dykt upp. Jag var inte orolig dock, ni hade säkert bara stannat till på McDonken eller så kanske det var det mycket trafik. Det var ju trots allt Fredag kväll.
 
19.21. Jag satt på mitt rum och kunde höra musik, skratt och ljudet av glas som skålades en våning ner. De hade pågått en stund. Själv hade Jag bytt om till en stor band T-shirt och slitna jeans. Jag var inne i någon sådan fas vid den tiden, lite sådär emo. Men vem har inte upplevt en emo fas? Jag kikade på min mobil samtidigt som klockan slog över till 19.22 och det enda Jag kunde tänka var; Vart var ni?
 
Jag vet inte när Jag slutade tänka på om ni skulle dyka upp eller inte, men tillslut gick Jag och la mig i min säng, besviken på kvällen, då den inte hade gått som Jag hade planerat. Festen en våning ner slutade runt 2-3 på morgonen och när väl tystnaden hade lagt sig så kunde Jag äntligen somna.
 
05.14. Jag vaknade till av ljudet från min mobil som spelade "Sonic Syndicate - Jailbreak". Jag svarade och hela min värld stannade till av rösten på andra sidan som sa; "...A-a-am-amandah?...".
 
Du fanns inte mer. Dina sista ord till mig var "Vi ses om 40 minuter. Älskar diiiiig." Och nu.. fanns du inte mer.
 


Detta får bli första delen, då Jag helt enkelt inte klarar av att skriva mer just nu. Jag tänker inte förklara så mycket mer än det som står och låter er få tolka detta själva. Kommer försöka att förklara mer i nästa del. Hoppas ni förstår att detta är svårt för mig att skriva och Jag försöker göra det till mer än bara något snyftigt. Försöker ge er verkligheten om den kvällen och hur Jag minns den.


For you, From me. With love.

I miss you. Every day. My life is hard without you. Sometimes it sucks, very much. I just want to give up, disappear and never come back. I want to be with you where you are now. Wherever you are.


I seem to remember you as if it were yesterday. Everything. Your smile, your green eyes, how you begin to stammer when you're nervous. Your laughter, your tears, your hugs and your calm voice.


You said everything would be fine. Always. No matter what happened or will happen in our lives. It would always work out. You said that the life that you have is something you should take care of. You only live once. Live it. But why did your life end then? Why did not you live more? So many questions, no answers. I just want to know why. Why?


You were my best friend. I trusted you. Always. I think you knew me more than I knew myself. You saved me. And I know you want me to try to be happy. Live my life. Even when it's hard, I'll always continue. For you. I hope that some day we meet again. Somewhere. When it's my turn. We have a lot to catch up then. I will tell you all about my life for you. Life I lived. For you. I miss you, I will always love you and I live for you, best friends forever.



Vem är Amandah egentligen?

Måste bara säga att det är otroligt kul att se statistiken för bloggen. Ni har ökat i så stort antal det senaste att Jag blir så fundersam vart ni alla kommer ifrån, hur hittar ni hit, vilka är ni? Men eftersom ni verkar stanna så kände Jag för att göra en liten mini presentation om vem Jag är egentligen, personen bakom bloggen. Amandah.
 
 
 Vem är då Jag? Amandah Moon är mitt namn, men kallas för Mandah, född 22 April 1990. Jag bor i den lilla kommunen Herrljunga, som ligger i Västra Götaland. Bor i en 1:a på 27kvm. I min lägenhet bor också Mellanpudeln Skrållan. Förutom att driva eget så jobbar Jag även inom vården på ett Demensboende, samt från och med Januari 2017 så studerar Jag Vård och Omsorg på Komvux.
 
På min fritid så Målar Jag, Spelar Pokémon Go eller kollar på K-Drama´s. Jag driver även min Webbshop Society6.com/HIAWOL tillsammans med mitt egna företag HIAWOL. Då Webb/Bloggdesign är ett stort intresse för mig så var Jag många år känd för att göra Gratis Bloggdesigner och lära ut inom kodning. Då Jag älskar att hjälpa andra för att få en bättre blogg och själva lära sig inom något som Jag själv älskar. Jag gör fortfarande Gratis  Bloggdesigner, och dem kan ni hitta här; Bloggdesign.hiawol.se

 
Genom min tid som bloggare har de flesta fått lära känna mig väldigt bra, då Jag är en ganska öppen person av mig. Jag delar med mig av det mesta som hänt eller händer i mitt liv. Jag försöker ju självklart att lämna ute det mest deprimerande, för det vill ju oftast inte andra läsa om. Något som Jag har delat med mig av är att Jag är Deprimerad och Självdestruktiv. Detta är något som Jag kämpar med varje dag och har hjälp med för att en dag kunna bli frisk. Varför Jag har valt att vara så öppen med detta på bloggen är för att det finns så många andra där ute som går igenom liknande saker, och därför kan vi kanske hjälpa varandra. Jag vill visa att man inte är ensam.
 
Mina Bloggar är Följande...
AMANDAH.SE   ♥   HIAWOL.SE 
BLOGGDESIGN   ♥   PORTFOLIO   ♥   MODE & SKÖNHET
 
psst..  om du undrar något så tveka inte att lämna en kommentar!