Egentid är något Jag behöver..

 
Hoppas ni inte saknar mig för mycket.. Men Jag behöver lite egentid ibland. Men ni som känner mig vet ju varför. Kollar på Super Junior - Super Show 6 och bara tar det lugnt hemma. Känner inte riktigt för att prata med någon och bloggen får bli lite lidande. Men uppdaterar här lite iallafall, så ni vet att Jag lever. Vi ses & hörs till helgen!
 
Hoppas ni har haft en bra Torsdag!
ps. Ny Gratis Design kommer snart, för er som väntar..


Svårt att glömma och gå vidare..

Tankar.
Ångest...


Dagar som dessa kommer och går..

 
Har en sån dag.. när Jag inte kan förklara mina känslor helt, vill bara vara ensam och ångest som inte går över. Men livet fortsätter.. Och Jag tänker ta en promenad. Frisk luft hjälper nästan alltid.
 
Hoppas ni får en bra dag!
Var inte oroliga för mig, dagar som dessa kommer och går..


Livet är skört, Glöm aldrig det!

 
Det har gått några månader sedan det hände, men vill bara posta detta inlägg som en påminnelse till mig själv och till er där ute att ta vara på erat liv. Livet är skört. Jag minns fortfarande bara att Jag vaknade upp på MAVA i Borås. Hade diverse maskiner kopplade till kroppen, dropp i armen och de hade tömt mig på blod i andra. Kunde inte minnas hur Jag hamnade där eller vart Jag egentligen var. Vad hade hänt?
 
Jag vet fortfarande inte allt som hände kvällen innan. Jag minns inget efter att Jag hade pratat med en person som Jag tidigare sagt upp kontakten med. Jag minns att Jag mådde dåligt, att Jag var ledsen och att Jag drack. Men det är allt Jag minns, resten är bara suddigt.
 
De hade tydligen hittat mig medvetslös, nästan livlös. Jag fick åka ambulans. Min bror och Mor tog bilen in mitt i natten. Jag vet inte hur de kände eller tänkte, för har ärligt talat inte frågat dem. Jag är rädd för vad de ska säga om allt. Rädd att de är besvikna på mig.
 
 
Vad vill Jag då säga till er? Tänk på att erat liv är inget att leka med. Livet är skört. Och Jag är glad att Jag fortfarande lever. För vem vet.. det hade kunnat sluta på ett helt annat sätt. Jag hade bara tur. Att det fanns människor som råkade hitta mig där. Som skaffade hjälp. Ringde Ambulans. Som kontaktade min Bror. Min familj. Det ska Jag aldrig glömma. Att Jag hade tur, att Jag lever och att Jag borde respektera mitt liv bättre.


Livet är ganska bra just nu..

 
Jag måste skriva av mig lite angående mitt liv, mina problem och diverse annat som Jag vill lätta på. Som många av er vet så kämpar Jag med Depression och Självdestruktivitet. Har gjort i många år nu och det är lite som att leva på en Berg-och-dal-bana. Upp, Ner, Höger, Vänster.. och sen kommer loopen. Vad Jag vill säga om just nu, i detta nu så är livet ganska bra. Faktiskt.
 
Jag har fortfarande svackor och mörka perioder då Jag bara låser in mig i lägenheten. Vill inte prata med någon, vill inte göra något speciellt. Bara vara. Men nu ska Jag inte prata om det negativa, det var inte tanken med detta inlägget. Istället tänkte Jag ta upp lite saker som har hjälpt mig de senaste två åren och som gjort mitt liv så mycket bättre.
 
Vi kan börja med min Hälsa och Kost med mera..
 Jag tränar på gym, 2-3 gånger i veckan.
 Jag gör Yoga två gånger om dagen, morgon och kväll.
Jag har hållt hårt i min Diet och äter Demivegitarisk kost.
Jag dricker FitLine drinkar varje dag. (För er som är nyfikna på det, mer info ngn annan dag.)
Jag dricker inte (knappt) Alkohol. Har blivit 10 gånger på 2år ungefär.
Jag har börjat gå promenader varje dag (sen spelet kom ut) för att spela Pokémon Go.. Mest Bonus!
 
Jobb, Familj och Socialt Liv..
Jag har försökt jobba inom Vården som timvik så mycket som Jag fått.
♥ Jag har försökt förlåta och stärka mina relationer med familj och släkt. Mycket kvar där att jobba på..
♥ Jag har sagt upp vänskapen (bekantskapen) med alla personer som bara gjorde mig mer ont.
♥ Jag har joinat Forum och Hjälpsidor för personer med liknande historia som mig själv.
 
Förflutna, Framtiden och mina Mål.. 
♥ Jag har äntligen betalat av mina skulder och lån. Äntligen är det pengar på sparkontot.
♥ Jag har varit "skadefri" i över 8 månader.
♥ Jag har äntligen hittat något Jag vill jobba med och utbilda mig inom. (Undersköterska.)
♥ Jag har äntligen kunnat unna mig något från min lön utan att behöva känna ångest. (iPhone 5S & iMac)
♥ Jag lever för dagen, men kan äntligen säga att Jag ser fram emot Framtiden.
 
                 
 
Det var nog allt Jag ville ta upp just nu.. Förstår att detta är något som en hel del av er kanske inte förstår eller ser något intresse i. Men har ni läst ända hit så har ni ändå kanske lärt känna mig lite mer. För er som följt mig länge, Jag hoppas ni kan se mina framsteg och fortsätta hejja på mig i bakgrunden. Ni förstår.. ♥ 
 
+ Liten Bonus.. Något som hjälpt mig otroligt de senaste två åren, som kanske låter löjligt för vissa, men betytt mycket för mig är Musik och Drama Serier. Mer bestämt, K-Pop och K-Drama. Jag kommer blogga mycket om detta framöver, så är ni nyfikna så håll utkik. Mycket är påväg.. 


Dina sista ord till mig..

2007. "Vi ses om 40 minuter. Älskar diiiiig." Det var dina sista ord till mig. Vi la på och Jag återgick till att städa mitt rum. Det såg ut som en orkan hade dragit igenom rummet, men det är väl ingen ovanlig syn om man kollar in i en 17 årings rum. Ständigt kaos, bara normalt.
 
Efter en snabb städning av rummet, vilket egentligen bara var Jag som kastade in allt i en av mina garderober, (Jag var 17 år, vad förväntade du dig?) kikade Jag på klockan. Den var 18.34, prick. Det hade gått över en timma nu och ni hade fortfarande inte dykt upp. Jag var inte orolig dock, ni hade säkert bara stannat till på McDonken eller så kanske det var det mycket trafik. Det var ju trots allt Fredag kväll.
 
19.21. Jag satt på mitt rum och kunde höra musik, skratt och ljudet av glas som skålades en våning ner. De hade pågått en stund. Själv hade Jag bytt om till en stor band T-shirt och slitna jeans. Jag var inne i någon sådan fas vid den tiden, lite sådär emo. Men vem har inte upplevt en emo fas? Jag kikade på min mobil samtidigt som klockan slog över till 19.22 och det enda Jag kunde tänka var; Vart var ni?
 
Jag vet inte när Jag slutade tänka på om ni skulle dyka upp eller inte, men tillslut gick Jag och la mig i min säng, besviken på kvällen, då den inte hade gått som Jag hade planerat. Festen en våning ner slutade runt 2-3 på morgonen och när väl tystnaden hade lagt sig så kunde Jag äntligen somna.
 
05.14. Jag vaknade till av ljudet från min mobil som spelade "Sonic Syndicate - Jailbreak". Jag svarade och hela min värld stannade till av rösten på andra sidan som sa; "...A-a-am-amandah?...".
 
Du fanns inte mer. Dina sista ord till mig var "Vi ses om 40 minuter. Älskar diiiiig." Och nu.. fanns du inte mer.
 


Detta får bli första delen, då Jag helt enkelt inte klarar av att skriva mer just nu. Jag tänker inte förklara så mycket mer än det som står och låter er få tolka detta själva. Kommer försöka att förklara mer i nästa del. Hoppas ni förstår att detta är svårt för mig att skriva och Jag försöker göra det till mer än bara något snyftigt. Försöker ge er verkligheten om den kvällen och hur Jag minns den.


For you, From me. With love.

I miss you. Every day. My life is hard without you. Sometimes it sucks, very much. I just want to give up, disappear and never come back. I want to be with you where you are now. Wherever you are.


I seem to remember you as if it were yesterday. Everything. Your smile, your green eyes, how you begin to stammer when you're nervous. Your laughter, your tears, your hugs and your calm voice.


You said everything would be fine. Always. No matter what happened or will happen in our lives. It would always work out. You said that the life that you have is something you should take care of. You only live once. Live it. But why did your life end then? Why did not you live more? So many questions, no answers. I just want to know why. Why?


You were my best friend. I trusted you. Always. I think you knew me more than I knew myself. You saved me. And I know you want me to try to be happy. Live my life. Even when it's hard, I'll always continue. For you. I hope that some day we meet again. Somewhere. When it's my turn. We have a lot to catch up then. I will tell you all about my life for you. Life I lived. For you. I miss you, I will always love you and I live for you, best friends forever.



Jag mår inte bra just nu..

När man mår dåligt så är det väldigt många som "förstår" hur man mår. Jag vet väl om att alla mår dåligt ibland, men det är skillnad. Jag lovar er. Ni har ingen aning om vad ni snackar om. Ni som känner mig och vet hur Jag är. Ni kan se bakom fasaden på mig och se mitt riktiga Jag. Ni vet hur ni ska handskas med mig. Ni förstår.

Jag mår inte bra just nu. Okej. Jag har ont. Jag är förvirrad. Skadad. Jag mår förjävla dåligt rent ut sagt. Jag gråter när ingen ser, spelar musik på högsta volym bara för att kunna skrika utan att någon hör, framkallar beroende'n bara för att ha annat att tänka på och sårar andra bara för att Jag själv ska verka som att må bättre.